mitt bästa hästminne
Jag kan visa er ett tal jag skrev så kanska ni förstår hur mycket han betyder för mig. detta skrev jag när vi trodde att han inte skulle bli frisk.
att ta ansvar är nog en bra sak det är något jag har lärt mig efter att ha haft häst i 5 år.
Det är inte alltid så lätt som man tror det är faktiskt ett levande djur man har hand om.
men i boken jag läste en komikers uppväxt av jonas gardell tar dom ansvar på ett annat sätt. Fast nu var det ju inte så mycket ansvar i den boken jag läste, men jag tror att dom borde ha tagit ansvar för sina handlingar. För dom kastade seten på varandra och slog varandra väldigt mycket ja dom var allmänt galna Mot varandra
Och på grund av dessa händelserna blir den väldigt speciell att läsa. för som dom beter sig i skola brukar man inte bete sig nu för tiden eller i alla fall inte på dom flesta skolerna det förekommer säkert på några
För på skolorna brukar ju ändå lärarna rycka in innan det går så långt som det gör i boken.
Jag själv tar ansvar på ett lite annat sätt för det var ju när jag var 11 år som jag fick min häst och jag tror själv inte att jag visste hur mycket ansvar jag tog på mig då. Det var nog först när sigge som min häst heter blev jätte sjuk han fick ett ben som en elefant och hade jätte hög feber
så han kunde inte stå upp det var då jag märkte hur jobbigt det kunde vara man var tvungen att inte stressa upp sig eller något sånt för då blev sigge lika dan och jag var tvungen att ringa veterinären för min föräldrar är inte så mycket i stallet så jag fick sköta det själv och då var jag bara 12 år.
Men det var ingen ting mot det jag går igenom nu efter att har vuxit upp med ett djur som alltid har funnits där för en och nu kanske den inte kommer finnas där mer för nu har sigge varit jätte sjuk och han har varit det i 8 månader '
och kommer nog inte bli bra så vi måste nog ta bort honom och vänja sig vi den tanken är inte lika lätt att man ska kunna gå till stallet och se sin häst varje dag och veta att han inte kommer stå där i sin box så länge till att vara där varje dag och sen hans åsne likande öron att se hans lyckliga och lysande små ögon kolla på mig och hans lilla gnägg som han lägger till när han ser och hör mig komma. Att inte kunna gå till hagen och se min vita lilla ponny komma springande när jag ropar på han.
Men det var en del av ansvaret jag tog på mig för 5 år sedan. Men jag är glad att jag skaffade en ponny för jag tror att det är en bra sak att ha med sig i livet att ta på sig ett sånt stort ansvar vid så ung ålder är som att växa upp med ett. och ansvaret då blir helt naturligt för en och det kan man nog komma långt på här i livet.
kram
